om att förstå
- Hon kom ihåg och kunde säga nåt om sjukhuset?
- Javisst och hon tyckte inte om det, säger han samtidigt som han härmar mammas gester.
Tillsammans med mamma och hennes kontaktperson hade de nu lagt upp en ny plan för att lindra magont.
Samma känsla som mammas läkare förmedlade får jag när jag träffar personalen på demensboendet Linden. De vill förstå och därför lyckas de så ofta att förstå.
Och när mamma verkar nöjd så är också jag nöjd.
skriven
Läste din blogg och känslan infinner sig direkt!
Minnet av min mamma som fick alzheimers o de
sista tuffa åren. År fyllda av oro innan mamma
fick ett gruppboende. En lugn tid då mamma
var virrig men ändå nykär och glad...
Mamma hade talet kvar hela tiden men allt annat
var så rörigt...Minns första julen då vi insåg att
mamma hade det bättre på boendet än med oss-
Vi var ju uppfostrade att ta hand om familjen
och julen var helig-nu lämnade vi mamma kvar
i sitt boende. Vi visste att det var bättre för henne
men för oss var det smärtsamt. Efter en massa
brutna skelettdelar så somnade mamma till sist
in. Hon kom till ro några dagar innan hon lämnde
jordelivet och för mig kändes det bra. Tiden innan
var förfärlig, smärtor och så mycket ångest.
Nu har det gått över ett år och saknaden finns
förstås-----men det positiva i allt var att vi
syskon fick en starkare relation-precis som
vår mamma ville! Skönt att din mamma har ett
boende som ni trivs med-det gjorde vi med och
för oss var det värt GULD!!