schys...

Först var det bara kaos. Mamma var ledsen när jag och Nils kom. Så ensam, så ensam. Är du orolig frågade jag. Vi satte på kaffe, denna undermedicin och satte oss en stund. Oro för att flytta till andra sidan av stan, var vad jag kunde få fram. Har aldrig varit där, sa mamma. Var det nåt som var bra med lägenheten, frågade jag. Och visst var det så. Vi fokuserade på det under resten av vår kaffestund.
Plötsligt ville mamma visa något. Hon hämtade fram en liten nyckel till det fina hörsnskåpet. Skåpet med finkopparna. Nyckeln hade kommit fram, men enligt mamma så hade den aldrig varit borta. Hon gestikulerade att hon haft nyckeln där hela tiden. Schys...

Kommentera här: