minnet - mitt och mammas

Ibland är det skrämmande att ha en mamma med minnessvårigheter och som inte är äldre än vad min mamma är. Ibland. I alla fall när jag själv glömmer saker. Beror det på stress, allmän vimsighet, eller är det något genetiskt? För det mesta handlar dock mammas dåliga minne om henne och inte om mig. Om att livet begränsas.
Söndagseftermiddag hos mamma. Kaffe på balkongen. Möblerna hade kommit dit. Magiskt. Och enligt livliga gester kom de troligen dit rushigt.
När vi satt i solen och drack gott kaffe var det i alla fall inte rushigt.
Efter kaffet blev det en tur in i garderoben för att hitta en tunnare jacka. Mycket i garderoben är för stort för en mamma som krympt, men så hittade vi en halvlång jacka som kändes bra.
Pluspromenad, det är när man har en hund i koppel som drar framåt och en mamma vid andra armen som vill gå sakta. Livet erbjuder nya upplevelser.
(klipp från baldermamman.blogg.se den 17 april 2011)

Kommentera här: