rädd för åskan

Det mullrar långt borta. Plötsligt kom jag ihåg att mamma var rädd för åskan. Jag visste inte om det när jag var liten, utan det var något hon berättade när hon tyckte att jag skulle klara av det. När det åskade på Mälsäter ville mamma alltid att vi skulle mysa i köket. Köket låg på nedervåningen. Hon tog fram en bok och så blev det högläsning. Nära. Hon var en fantastisk högläsare.
Så det jag fick med mig ut i livet var att åska är någonting mysigt. En stund för vila, gemenskap och gärna högläsning. Gärna stearinljus.
Som sagt det mullrar långt borta. Balder och jag kurar på altanen och jag dricker yogite.
 

Kommentera här: