grattis på namnsdagen

Kanske rastlös. Kanske uppgiven. Vet inte vilket. Åkte dit på förmiddagen för att gratulera på namnsdagen. Mamma ville inte ha kaffe. Hon tog sig för magen. Inte kaffe. Vad gör vi då? Vi har alltid druckit kaffe. Det är ju det vi har gjort tillsammans. Vi donade lite på balkongen. Satte den gula namnsdagsgerberan i en kruka därute. Vi lyssnade på Jens Stoltenbergs vackra tal i Domkyrkan i Oslo och pratade om tragedin i Norge. Mamma visste vad som hänt, men det fanns ingen hon kunde prata med om det, sa hon. Jag klarar mig själv, sa hon sen. Behöver inte det här. Hon pekade på sjaletten på huvudet. Den som täckte papiljotterna.
Ibland verkar allt så klart och riktigt och ibland är det närapå katastrof. En av systrarna ringde. De var ute och letade efter mamma häromdagen. Mamma hade gått ut och någon som sett henne alldeles för långt borta och som inte fick hjälpa henne, ringde för att varsko. Så rädd hon måste varit. Så glad hon blev när Lotta dök upp och erbjöd skjuts.

Kommentera här: