sällskap

Hälsade på mamma. Hon satt i dagrummet och läste en tidning med Nallen. Handväskan var givetvis med. Vi gick bort till hennes lägenhet medan hon sa något som jag uppfattade som tråkigt där. Lägenheten är underbar tycker jag. Luftig, ljus och en härlig balkong. Men ensam.
Detta demensboende byggdes i en period då man fick statsbidrag om man byggde tvårummare för de boende. Lägenheterna ligger på utsidan och jag antar att alla har lika mycket fönster som mamma. Mellan lägenheterna byggdes de gemensamma utrymmena. Matsalen ligger precis mitt i och är fönsterlös. Dagrummet har fönster och ser mysigt ut. I den mörka matsalen hade mamma satt sig för där fick hon sällskap. Och sällskap gör henne piggare.